Alltså ni vet den är känslan när man hittar nya låtar som bara är så jäkla bra att man bara inte kan hantera det?? Där är jag just nu. 

Sitter med mina hörlurar på, volymen snäppet för högt för att vara hälsosamt och bara lyssnar på orden. Just nu känns allting bra, allt är underbart. Jag är inte längre sur för att det snöade igår, kommer ju ändå sakna den om X antal månader när sommaren tagit slut och det blir grått och trist. Vem vet, den kanske kom för att säga adjö och på återseende! * vinkar ut genom fönstret* See you soon! 

 

Nej men ja, är ganska nöjd med det mesta just nu. Jag har ett jobb, som jag gillar och gör mig glad. Det är inte jobbigt att gå upp klockan 5 varje morgon (dock svider det lite på torsdagar och fredagar), att inte kunna äta varm mat varje dag eller kunna ligga i sängen em hel vecka i sträck. Inte alls, för då uppskattar man helgerna mer. 
Jag känner ändå att jag har ett litet hum om min framtid, wow djupt. Även om jag inte vet vad jag vill bli eller göra resten av mitt liv. Jag är säker på att jag inser det en dag, jag behöver inte stressa. Jag har stressat mycket över allting tillräcklig. Vill vara able to ta det lite chill. Inte bry mig speciellt mycket om något, låta livet liksom hända. Man måste inte plugga nu bara för man tagit studenten, man måste inte ut och resa, man måste inte "settle down" bc vuxenlivet. 

Jag stressar inte över att flytta hemifrån. Det är dags när det är dags, men jag är ändå redo. När den dagen kommer, är jag redo. Jag känner ändå att det kommer ske inom en snar framtid, hoppas. 
Till en början tänkte jag väldigt mycket på om jag verkligen var redo, att liksom släppa vissa saker som ändå är en stor trygghet i mitt liv. Min familj, mitt rum, mitt hem (note; detta kommer ALLTID vara mitt hem, no matter what!) bara kasta ut mig själv sådär, helt själv. Men grejen är det att jag inte är själv, min familj finns ju faktiskt fortfarande där. Jag kan komma hem när jag vill, när jag behöver det. Och det känns så jäkla bra. 
Nu har jag ju haft ett tag att verkligen tänka igenom det, och jag känner mig redo. Det är ett ganska stort steg, men jag kan inte trampa runt på samma ställe resten av livet. 

 

Jag är väldigt spänd och nyfiken på framtiden, hur min kommer se ut. Vem jag kommer bli. Vem/vilka kommer finnas där? Så mycket att fundera på.