Räkningar, mens och årstids-depp..
Här sitter jag i sängen, kollar på barnprogram och betalar räkningar samt försöker få ihop någon slags budget för nästa månad. Känns som att världarna kolliderar lite, den vuxna och barn-världen. Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget, kände väl mest att det var dags att uppdatera (eftersom det fortfarande är några få själar som av någon anledning klickar sig in på min blogg dagligen?)
Jag skulle vilja bli bättre på att blogga, behöver skriva av mig då och då för att må bra. Speciellt för o ta mig igenom ännu en mörk höst och vinter full av depression och ångest (jag är inte den enda som knaprar d-vitamin som om det var lösningen på detta problem) Det är extra viktigt nu eftersom jag har mens. Ja jag har mens, hurså?
Jag skulle vilja bli bättre på att blogga, behöver skriva av mig då och då för att må bra. Speciellt för o ta mig igenom ännu en mörk höst och vinter full av depression och ångest (jag är inte den enda som knaprar d-vitamin som om det var lösningen på detta problem) Det är extra viktigt nu eftersom jag har mens. Ja jag har mens, hurså?
Har blivit lite mens-skadad (?) efter att jag fick hem Clara Henrys bok i fredags. Slet upp paketet på en gång när jag kom hem efter jobbet och skumläste lite innan jag fick kasta mig in i duschen för att jag inte skulle missa min buss in till stan. Läste igår när jag kom hem igen och är väldigt spänd på att få reda på mer om allt om mens, då mina kunskaper är ganska så basic som Clara berättar väldigt tidigt om i boken. Jag har aldrig riktigt funderat speciellt mycket kring mens, har mest accepterat den eftersom det är något som "alla" kvinnor får och lever med. Men så är det med det mesta här i livet, jag accepterar det bara utan att ifrågasätta det. Men det är en helt annan historia som är för lång för att ens skriva om (eller så vet jag inte alls hur jag ska kunna berätta det med ord)
Men jag är ändå taggad på höst, alla fina färger, stickade tröjor, varma drycker, ljus, filmer och allt annat Tumblr.. Det är faktiskt nästan min favoritårstid.. Trots all depp som kommer på köpet. Det är ett lite Love/hate-relationship.
Men jag är ändå taggad på höst, alla fina färger, stickade tröjor, varma drycker, ljus, filmer och allt annat Tumblr.. Det är faktiskt nästan min favoritårstid.. Trots all depp som kommer på köpet. Det är ett lite Love/hate-relationship.
Ja, söndag igen.. "Var tog helgen vägen?"- och allt vanligt man tänker på söndagar. Jag hade en väldigt rolig helg. Var som sagt ute i fredags, drack goda shots och träffade folk från paradise hotel. Hahah, lite roligt det där men inget jag tänker prata mer om *hint hint*. Sov kvar i stan, försökte hitta till bussen, missade bussen, fick skjuts hem, duschade och däckade i sängen. Sen kom Eve en stund och vi köpte chips och kollade på Pippi Långstrump. När hon åkt hem, klockan typ tio, borstade jag tänderna i någon sorts koma och däckade sedan i sängen.
Nu som sagt har jag betalat alla räkningar och ska försöka knåpa en budget.. Jag vet redan nu att den inte kommer hålla. Yeeeey, go me.
Fick nyss livspepp av fyra olikfärgade lådor på barnkanalen, så antar att jag mår lite bättre nu.. Iallafall de nästkommande fem minutrarna tills jag börjar tänka igen.
Nu som sagt har jag betalat alla räkningar och ska försöka knåpa en budget.. Jag vet redan nu att den inte kommer hålla. Yeeeey, go me.
Fick nyss livspepp av fyra olikfärgade lådor på barnkanalen, så antar att jag mår lite bättre nu.. Iallafall de nästkommande fem minutrarna tills jag börjar tänka igen.
Tills nästa gång jag bloggar, livet är härligt, fastna inte i mörka tankar. Peace.
Här var jag glad.
2 september 2015
När jag var liten ville jag så gärna ha en hund. Jag samlade på hundar och försökte spara pengar för att kunna köpa mig en egen hund. Men så en dag, för ungefär 10 år sedan kom du in i mitt liv. Jag minns hur lycklig jag blev när mamma sa att du skulle stanna hos oss, att jag äntligen hade fått en hund. Det var ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv.
Du var en sån jäkla speciell hund, det finns verkligen ingen som du. Jag kan inte ens med ord beskriva hur du var, folk kommer ändå inte förstå! Men det viktigaste är att du var dig själv hela tiden, ända in i det sista. När du sa åt veterinären att låta oss vara, att vi inte var redo riktigt än, fast du knappt hade ork att stå upp.
Jag har alltid varit rädd för den dagen, som man visste skulle komma en dag, men som ändå kändes så långt borta. Suttit bredvid dig, klappat dig och gråtit. När vi var ute på promenader och man märkte att du inte orkade gå lika långt. När du satte dig i gräset och vilade en stund, du började bli gammal. Du blev allt ostadigare på benen, snubblade på dig själv och ville inte gärna gå ut så mycket.
När det kom på tal, att det börjat bli värre, funderingar på om du hade ont och hur länge till du skulle orka. Det var så otroligt jobbigt. Men jag förstod att du var trött, man såg det på dig.
Allt jag vill säga är att jag hoppas att du är glad över livet du fick hemma hos oss och att du nu slipper ha ont. Att du sitter uppe i himlen och luktar i vinden, äter kompost och jävlas lite med dem som är där med dig. Tänka så gör att det blir lite lättare, det gör inte lika ont i hjärtat. Men jag saknar dig, mycket.
Sov gott min älskade vän.
Du var en sån jäkla speciell hund, det finns verkligen ingen som du. Jag kan inte ens med ord beskriva hur du var, folk kommer ändå inte förstå! Men det viktigaste är att du var dig själv hela tiden, ända in i det sista. När du sa åt veterinären att låta oss vara, att vi inte var redo riktigt än, fast du knappt hade ork att stå upp.
Jag har alltid varit rädd för den dagen, som man visste skulle komma en dag, men som ändå kändes så långt borta. Suttit bredvid dig, klappat dig och gråtit. När vi var ute på promenader och man märkte att du inte orkade gå lika långt. När du satte dig i gräset och vilade en stund, du började bli gammal. Du blev allt ostadigare på benen, snubblade på dig själv och ville inte gärna gå ut så mycket.
När det kom på tal, att det börjat bli värre, funderingar på om du hade ont och hur länge till du skulle orka. Det var så otroligt jobbigt. Men jag förstod att du var trött, man såg det på dig.
Allt jag vill säga är att jag hoppas att du är glad över livet du fick hemma hos oss och att du nu slipper ha ont. Att du sitter uppe i himlen och luktar i vinden, äter kompost och jävlas lite med dem som är där med dig. Tänka så gör att det blir lite lättare, det gör inte lika ont i hjärtat. Men jag saknar dig, mycket.
Sov gott min älskade vän.