25 april 2016

När man inte riktigt känner sig själv som sig själv längre...
Har nog inte varit mig själv sen september förra året när jag tänker efter, då innan jag blev sjuk i flera månader. Det känns liksom inte som att jag aldrig återhämtade mig från det, aldrig blev mig själv igen. Jag känner inte igen mig själv, min kropp ibland. Och det är så frustrerande så jag bara vill gråta. Min ork är som bortblåst, motivation har jag inte haft på månader, min positiva inställning och mitt lugn finns ingenstans. Istället känner jag mig stressad 24/7, är osäker på mig själv, som att jag långsamt håller på att kvävas. 
 
Blev sjuk och var hemma för två veckor sen och på det åkte vi till Sälen för en veckas skidåkning. Tobbe följde med ett par dagar, vilket var kul. Synd bara att han var tvungen att åka hem för att jobba, men då fick jag i och för sig lite kvalitétstid med familjen. Kändes bra och välbehövligt med lite semester, få vila, slippa stress och bara ta det lugnt. Det jobbiga är ju när det är dags att gå tillbaka till verkligheten, när alarmet ringer på morgonen efter och man vet inte vart man är ens. Som tur är hade jag sovmorgon så jag behövde inte gå upp innan tuppen.
 
Sitter just nu och äter en tradig sallad med ägg och tonfisk efter ett halvdant gympass. Sprang 2,5km och körde lite ben/mage, men det gick som vanligt. Tungt. Men men, så blir det ju när man inte tränat på ett tag. Bara att bita i det sura äpplet och köra på, det blir ju lättare för varje gång. 
 
Nej nu vet jag inte längre. Ha det bra, tills vi hörs igen. Vänner. 
 

Kommentarer


---Kommentera inlägget;

(visas bara för mig)