Fan, man ska inte vara så jävla rädd!!!

Hej mina vänner. 
Eller ja, ni två som läst det sorgliga jag kallar för min "blogg" de senaste dagarna. Hej *vink*
 
Ja, var fan ska jag börja? Vad fan ska jag säga? Börjar med att shit va saker hänt sedan april då vi senast hördes av! Kan väl typ slänga upp de tre "viktigaste" eller ja, betydelsefullaste. 
1. Jag har blivit sambo, med min underbara Tobias. För två månader sedan flyttade vi in i vår första gemensamma lägenhet (en frickin´ 3,5a på 89 kvadrat!?) Så skönt att kunna röra sig, andas och leva på riktigt istället för gamla lägenheten, stor som en skokartong. Det var ju perfekt när jag bodde själv, men sen blev det lite trångt när Tobbe flyttade in. Jag hade liksom båda garderoberna samt 3/4 av stora byrån till kläder och han hade en låda. Panik. Men det var mysigt ändå och jag ska inte ljuga, jag saknar det ibland när jag tänker tillbaka. Men att ha plats och något "riktigt" väger ändå mer. Nu är vi på riktigt. 
 
2. Jag har sagt upp mig från mitt jobb, där jag varit i snart exakt 2 år. Den 9 december gör jag min sista dag (förutsatt att allt går som planerat!) och sen börjar jag som personlig assistent istället. Något helt nytt och annorlunda från städjobbet, shit. Men det känns så jävla bra. Jag har inte trivts på mitt jobb sen i början på sommaren av många orsaker och nu känner jag mig helt less på det. Tre veckor kvar, det är fan stört. 
 
3. Har ändrat kost helt och låtit en naprapat knäcka varenda led i kroppen på mig, fyra gånger nu. Ja var ska jag börja här. Kan berätta en ganska tråkig och jobbig grej, att jag inte längre är vegetarian. Och detta är pågrund av hälsoskäl, det skär fortfarande i mitt hjärta att det inte funkade för min kropp men hälsan går före. Sen jobbar jag för miljön på andra sätt, vilket känns bra ändå. Så alltså har jag ätit kött i lite mer än en månad nu. Jag var vegetarian i exakt ett år, på dagen till och med (tecken???????) Kosten har väl också ändrats så att vi äter AIP (autoimmunpaleo) och ska gå över snart till "vanlig" paleo. Pallar inte förklara mer än att äta så ren mat som möjligt(ekologiskt) och undvika socker, mjölk och gluten. Ja man kan fortfarande äta mat som inte innehåller det, jag lovar. Det var väl väldigt stort och jobbigt om jag ska vara ärlig. Men det är skönt att Tobbe hängde på det här också, och att han mår bättre av det också. 
 

Jag vet egentligen inte vad som fick mig att gå in på bloggen och skriva det här inlägget, efter alla månader. Jag tror att jag bara behöver skriva av mig, som vanligt. Det har hänt förr. Det är ganska skönt att ha bloggen ändå, som en dagbok där man enkelt kan gå tillbaka och bara minnas. Jag läste de 5 senaste inläggen innan jag började detta och jag fick nästan tårar i ögonen. Fan va mycket som har hänt, 2016 you did me good! Även om det varit en jävligt jobbigt år på olika sätt är jag så jävla tacksam att jag träffat Tobbe. Han ger mig så otroligt mycket och jag är verkligen mig själv med honom, och det har jag varit ända sen dag 1. Jag har aldrig känt att jag behövt ändra mig, gilla vissa saker och bete mig speciellt inför honom. Tror jag är mig själv för första gången på flera år. Att en människa kan komma in i ens liv sådär och allt bara blir så jävla självklart. Jag är inte lika rädd längre, fan jag har flyttat, köpt motorcykel (just ja!) sagt upp mig från jobbet och kastat mig ut i livet sort of. Så jävla orädd ibland och det är så skönt att veta att han finns där, alltid. Hur det än går. Jag älskar honom. 
Hjälp, lyssnar på Open your heart med Jill Johnsson och ba tokbölar atm, yeeeeey. Det är så häftigt att tycka om någon så mycket. 
 
Okej, innan någon kräks på allt puttigull (btw så kan ni dra isåfall, mina känslor matters!) byter jag väl spår här. Förra helgen tog vi en mini-weekend ner till Tuna och deras stuga, bara Tobbe och jag. Torsdag till söndag stannade vi, åt god mat, kollade på film, mös under värmefilt i kylan och gick promenader. Fyfan va jag mådde bra och levde då. Hade med kameran och tog en hel del fina, om jag får säga det själv (ja) bilder på bland annat himlen och den underbara naturen där nere. Tänkte kolla igenom dem lite nu och redigera lite, vem vet kanske lägger upp några här. 
 
Nej ja men hej. Nu har jag nog spytt ur mig allt jag behövde, hoppas jag. Antar att vi ses när vi ses, eller ja hörs. Ha det bra, lev livet och le. 
here´s what I´ve been up to... lite utav det iallafall.

Kommentarer


---Kommentera inlägget;

(visas bara för mig)