Idag är det en typisk höstig dag, regn, grått & ruggigt... Alltså jag älskar hösten, men den är ju som bäst när det är lite kyligt ute men solen skiner. Hade varit skönt att gå en promenad idag när jag är ledig, men tänker fan inte ge mig ut i det här.

 

Istället sitter jag här och läser lite om undersköterske-utbildningar. Ja, ni läste rätt. Sara Jansson funderar på att plugga... Till och med jag var tvungen att läsa om den där meningen, för på riktigt trodde jag inte det skulle hända haha. Men för första gången sen jag tog studenten känner jag mig typ "taggad" på att skriva arbeten och verkligen lära mig något. Sen kanske stor del är att jag är så jävla trött på att vara bara timvikarie och vill ha en tjänst typ ASAP.
Dock så börjar inte kursen förns nästa höst, men då har jag ju ett tag på mig att förbereda mig och prova lite fler arbetsområden inom vård, vilket kanske hjälper mig när man senare ska välja inriktning. Hittills har jag jobbat med bl.a äldreomsorg, personlig assistans, funktionsstöd och nu ska jag också jobba med personer som behöver stöd i vardagen. 
Jag har väl också på senaste tiden insett att jag verkligen tycker om att jobba med människor, inte bara för att det är ett väldigt viktigt arbete men också för att jag tycker att det ger mig något tillbaka. Jag mår bra av att hjälpa andra människor och känna mig behövd. Sen har flera kollegor frågat om jag inte ska utbilda mig för att de tycker att jag är duktig, och det känns väldigt roligt att höra! 

Men samtidigt är jag så jäkla nervös och typ tvivlar på mig själv, att jag inte ska klara det... Jag försöker att tänka bort det och tro mer på mig själv, det är säkert bara nervositet och tanken på att göra något nytt som skrämmer mig lite. För jag har nog lite svårt för förändringar och när saker inte blir som jag tänkt mig, har jag också kommit fram till. Till exempel Jämtlandsresan. När Tobbe berättade att han ville göra det och visade klipp kände jag såklart att det verkade så häftigt och att jag också ville. Men sen kom katastroftankarna och känslorna att jag kan inte göra något sådant, och började liksom dra mig undan lite när det kom på tal. Men sen satt vi där en kväll och hade köpt all utrustning och bokat boende, vilket kändes så sjukt otroligt bara det. Efter resan var jag så otroligt glad att vi hade gjort något som från början bara var en idé och dröm. Vilken känsla! Så jag behöver bli bättre på att jobba på att göra saker jag vill, inte vara en nej-sägare. Som tur är har jag Tobbe som hjälper mig otroligt mycket när jag kommer in i perioder där jag tvivlar på mig själv, och det är jag så glad över. 

 

Annars tänkte jag spendera den här lediga dagen med att pyssla om mitt hår lite, "färga" det och tjoffa i hårinpackning. Kanske ta ett bad och sen plocka disk och städa köket. Sen när Tobbe kommer från jobbet ska vi nog bara ta det lugnt. Men ni får ha det bra sålänge i höst-rusket så hörs vi när vi hörs. 

Och kom ihåg, våga leva. 

Det är nog det häftigaste jag gjort och något jag alltid kommer att minnas. Klyshigt nog kändes det som att jag blev en ny människa efter den resan... Jag behövde verkligen den resan. Nu vet jag att jag kan, jag vet att jag kan puscha mig och jag KAN. Och jag fick uppleva det med den bästa personen jag vet, Tobias min kärlek. 
Det enda jag tänker säga om resan är åk dit. 

 

Förra veckan var så jäkla intensiv. Jag hade inbokade introduktioner på två nya ställen plus inbokat jobb, så jag jobbade 7 dagar... Nu har jag varit ledig två dagar och tagit igen mig. Vi var en sväng på Marieberg igår och sen på Ica Maxi och köpte mat till veckan (blir tacos i helgen!) Just nu håller jag på o tvättar sen ska jag städa lite och slå in paket för Tobis mamma fyller år idag så de ska komma hit ikväll. 

Jaha, vad ska jag skriva nu då? Ville väl mest meddela att jag lever, är hel och ren o glad. För det är jag, riktigt lycklig. Det har varit väldigt jobbigt typ en månad, men det känns verkligen som att allt börjar falla på plats och gå åt rätt håll. Vilket är skönt, att må dåligt är så jävla jobbigt och energislukande... 

 

Men nu måste jag kila ner till tvättstugan! Tjoho. 

 

 

Idag är en bättre dag...
Gick och la mig igår kväll med inställningen att "imorgon, då ska det bli en bättre dag, då ska jag må bättre!". Och det har nog hjälp lite, imorse kunde jag somna om efter att Tobbe åkte till jobbet och vaknade när alarmet ringde kl 09:00. Drömde att jag köpte snyggast skinnkjolen och blev besviken när jag vaknade utan den, den var verkligen
P E R F E K T och satt som ett S M Ä C K ! Men man kan ju inte få allt här i världen, så nöjde mig med att vara gladare än igår. 

 

Idag har jag varit väldigt produktiv och hunnit med en hel del. Fixat lite till med mitt CV så det är klart, pratat med min nuvarande chef och varit en sväng på jobbet och fyllt i lite papper oså. Fick även ett samtal som fick mig att hoppa högt och skratta, vilket var jätteroligt! 
Tobias och jag ska även ut på lite äventyr när han kommer hem, vi ska ta med oss ingredienser till tomatsoppa, ta på oss vandringskängorna och äta middag utomhus! Såå mysigt och roligt speciellt nu när solen verkar titta fram lite bakom molnen. Jag har även försökt på mig att baka nå slags bröd som skulle passa till tomatsoppa, men hade ingen cheddarost så fick free wheela` lite så håller tummarna för att det blev ätbart. Luktar gott iallafall, det är ju något! 

 

Just nu sitter jag här o jammar till 70`s smash hits och bara känner liv. Fyfan va glad jag är att jag mår bättre idag, livet är för kort för att vara ledsen. Men ibland har man såna dagar och då är det bara att ta sig igenom dagen. Som sagt, imorgon är en annan dag. 

 

Btw så är det snart bara en vecka kvar tills jag och Tobis åker till Åre för o vandra Jämtlandstriangeln!!! Sjukt! Något som bara var en idé och dröm ska snart bli verklighet och jag ser sååå mycket fram emot det! Håller tummarna att vi inte fryser rumporna av oss. 

 

Nej nu ska jag släppa loss till den passande låten "I will survive" så ni får ha det bra vänner, så hörs vi när vi hörs. Livet är en berg- och dalbana!

Idag är ingen bra dag... 
Redan imorse när Tobbe gick upp för att åka till jobbet vid 06 kände jag mig som en påse skit. Gick upp bara för att gråta en sväng på hans axel medan jag hade chansen. Gulle han gjorde en kopp te åt mig innan han åkte, hjärtat. 
Sedan har det hållt i sig hela dagen, vilket kanske beror på att det verkligen spö-regnar ute... Gick inte ur sängen förrns klockan elva för o göra mig lite frukost (trots noll aptit) och la mig i soffan under en filt och drog på någon serie. Det enda jag vill göra idag är att dra täcket över huvudet och gråta. Känner mig så jävla usel. 

Har försökt att slappna av och bli av med alla negativa känslor och tankar genom att köra två pass yoga. Även om det var skönt och jag faktiskt lyckades slappna av lite så känns det inte så bra som det brukar göra. Antar att det är en sån dag idag, och nu kommer det otroligt chees-iga "Det är en dålig dag, inte ett dåligt liv". 

 

Nu har jag bäddat ner mig i soffan, tänt lite ljus och ska nog försöka slänga ihop något att äta. Räkna ner tills Tobbe slutar så han kanske kan muntra upp mig sen, för just nu är jag så jäkla ynklig. Kanske ska ta mig ett varmt bad och lyssna på en podd, det lät som en bra idé för det är så kallt i lägenheten. Ni hör, ingenting är bra. 

 

Jaa, imorgon ska jag vara glad igen. Då ska jag vara produktiv och positiv! Där med basta!! :(((

 

 

Hej hej, hemskt mycket hej!
Vad händer råå? Long time no see, en del har hänt. Jag är ett år äldre ("I'm feeling 22" körde tyvärr inte den på min 22-årsdag bc alla gör det...) Den dagen var kul. Eller ja, dagen innan också för den delen. Fick för första gången i mitt liv en riktig överraskning på min födelsedag, av Daniella min bästavän. Hon kom hem till mig efter jobbet på måndagen och bara sa åt mig att packa en väska och göra mig iordning. Haha, mitt första var typ "va nej". Men sen berättade hon att hon pratat med inte bara Tobis utan mamma o Amanda också och jag hade inte märkt någonting! Så vi drog iväg, till Karlstad och bodde på hotel!!! Skitmysigt, vi drack drinkar, käkade på Pinchos och drack mer drinkar. Sån. Jävla. Bra. Vän jag har. Blir alldeles gråtig bara jag tänker på det :') 
Men nu är ju frågan hur fan jag ska toppa det här när hon fyller????

 

Apropå vänner... Jag känner bara att jag måste prata av mig ang det för det senaste året typ har jag tänkt så jävla mycket på det och måste få ur mig. Jag har väl aldrig haft särskilt många vänner, men jag har haft riktigt bra vänner som tur är. Haft några bästisar genom skoltiden och träffat personer som alltid kommer betyda jättemycket för mig och som jag kommer vara evigt tacksam för att jag fått träffa.
Men, saker händer, folk förändras och ibland rinner vänskapen ut i sanden och man måste släppa folk. Tyvärr. Folk man sagt att vi kommer alltid finnas där, inget kan skilja oss åt, jag kan inte se ett liv utan dig för vi ska fan stå där på hemmet och vara lika jävla galna som alltid! Men oavsett hur mycket man delat med varandra, öppnat sig, lovat och trott blir det inte alltid så. Jag minns, ett halvår innan studenten, hur jag låg en kväll i min säng och kunde inte sova. Tårarna bara rann, för jag var rädd. Otroligt rädd att när den dagen kommer då vi springer ut genom dörrarna ut i livet och lämnar skoltiden bakom oss, kommer vi också lämna vår vänskap kvar. 
Nu är det lite mer än tre år sedan jag tog studenten så mycket har hänt i livet, olika jobb, kriser, flyttar och ny kärlek. Och jag tror faktiskt att vi på något sätt lämnade iallafall en del av vår vänskap kvar den dagen, för här står vi nu och jag minns inte när vi pratade senast och det var typ ett halvår sen vi sågs. Min värsta mardröm har väl på så sätt blivit sann, här står jag idag utan dig vid min sida. Och det gör faktiskt ont att skriva det, för då blir det så riktigt. På något sätt känner jag mig sviken, och undrar vad som gick fel. Jag försökte, många gånger men när man inte får något tillbaka så orkar man inte. När man inte känner att någon är intresserad tappar man ju såklart hoppet. Man tänker att "nej nu väntar jag tills den personen hör av sig" och när det aldrig händer, ja vad tror ni händer? 

 

Annars då? Har varit sjuk snart två veckor med feber (första gången på typ 10år?!) hosta från helvettet och ont i halsen så jag vaknat på nätterna och inte kunnat sova. Så jag är jävligt trött på att ha ont i halsen om man säger så. Var sjuk sista veckan på mitt sommarschema på jobbet, vilket var tråkigt. Jobbade 100% på ett gruppboende där jag verkligen trivs, så det har varit en bra sommar men det har varit tufft. I och med att jag jobbat typ hela tiden har vi inte riktigt kunnat göra saker man vill på sommaren, men det är ok. För v.38 ska vi åka upp till Jämtland och vandra i typ en vecka!! Hur spännande?? Så vi har köpt en massa utrustning och kläder, provvandrade 2mil för några helger sedan och sov i tält (underbart men så jävla ont i fötterna) så det ska bli riktigt kul. Nu räknar vi ner och håller tummarna för att det inte blir snö. 

 

Dock är allt inte helt lugnt. Eftersom mitt schema nu är slut på jobbet går jag tillbaka till att bara vara timvikarie, dvs att jag inte har helt säker jobbsituation. Vilket resulterar i att jag har ganska mycket ångest över hela den biten. Måste förmodligen söka något mer jobb, men där är jag ganska begränsad eftersom jag fick skrota min bil i somras.... Tobis och jag pratar om att köpa en bil den här hösten, men det är ju inte bara köpa en bil sådär... Jag vill liksom vara säker på att det inte blir att leva på nudlar ett år framöver om man slänger ut massa på en "ny" bil.. Men bor ju ganska centralt, får kolla runt lite vad som finns. Därför ska jag sätta mig och skriva nytt CV så jag har det gjort, yey det som är så kul ju. 

 

En sak jag kan berätta som är ganska bra är att jag läst två bra böcker senaset tiden som ska hjälpa en i livet. Den ena heter "Bemötandekoden" av Lena Skogholm och handlar mycket om olika delar i hjärnan och hur man ska kommunicera med människor i sin omgivning på bästa sätt. Väldigt intressant och nu diskuterar jag och Tobbe typ hela tiden innehållet. 
Den andra heter "Lär dig leva. Mindre stress-mer närvaro" av Susan och Mats Billmark. Man kan ju nästan lista ut vad den handlar om via titeln, men den gav väldigt mycket tips och råd ang. stress och ångest samt hur man ska lära sig leva i nuet. Den passar mig väldigt bra och öppnade mina ögon för min situation och att jag är väldigt stressad och har mycket ångest, vilket jag haft de senaste åren. Jag insåg att jag måste ta itu med min stress för att det inte ska gå så långt att jag går in i en depression eller in i den välkända "väggen". Jag har börjat med mitt "tillfrisknande" som jag faktiskt skulle vilja kalla det, bland annat genom att försöka leva mycket i nuet, ta in ögonblick i livet och vad jag gör just nu. Sen har jag börjat gjort lite yoga på morgonen eller under dagen när jag får tid. Och jag kände faktiskt skillnad redan första gången, vilket känns otroligt. Nu är det bara att fortsätta, för min egen skull. 

 

Oj vilken blandad kompott det blev i det här inlägget, men det är väl som vanligt. När saker typ rinner ur öronen på mig kliar det nästan lite i fingrarna och jag vill gå in här o skriva av mig. Det är ganska befriande.
En annan sak jag la märke till är att det här blir mitt 2424:e inlägg här på bloggen. Har haft den här bloggen i 7 år nu vilket är helt sjukt. Så mycket den varit med om, mycket upp och ner. Precis som livet.

 

 

Bara några dagar försent, men som jag brukar säga "bättre sent än aldrig". Inte för att glad valborg är något speciellt att önska folk, det är en så jävla överskattad högtid som endast går ut på att ungdomar super sig fulla, gör bort sig och smäller raketer NÄR ANDRA MÄNNISKOR FÖRSÖKER SOVA!!!!! Ja, för det var det jag gjorde på valborg, käkade pizza och spelade Lego Batman med Tobbe och sen la vi oss och läste vid typ 11 för att jag bara somnade när vi spelad. Så. Jävla. Gamla. Inte för att det gör mig något, var skitmysigt och båda hade jobbat hela helgen och var helt slut. Ointressant fakta; det är exakt 1 år och 2 dagar sen jag var ute på krogen senast. *high five* Inget jag saknar dock heller, fyfan var ju typ kul när man precis fyllt 18 och det bara var äldre personer ute typ. Nu är det ju barn som får gå ut på krogen (haha ja jag sa det! deal with it) själv blir man bara 22 om ca två månader :) #youoldfuck

 

Ja nu sitter jag alltså här igen, en månad sen sist. Herregud vad jag var aktiv då, go me! Typ. Vad gör jag en dag som denna då? Är ensam hemma för Tobbe jobbar. Har typ vaknat, druckit kaffe, kollat youtube, planerat veckans mat och skrivit inköpslista, ätit brunch och dansat. Sen fick jag för mig att gå in på bloggen, läsa all spam jag fått i kommentarsfältet (typ thailändska och en jälva länk, jag typ nope *delete*) Läste också några gamla texter jag skrivit för mer än ett år sen då jag var väldigt svart och svår. Och det här säger jag inte ofta, men de är faktiskt ganska bra skrivna. Woop självförtroendeeeee. Nej but seriously, I like it. Det känns äkta, och det är väl dels för att jag ofta skrev dem när allt var piss och jag bara svämmade över av olika känslor. Jag är glad att jag sparade dem, skrev ner det jag kände där och då. 

 

Nu tänkte jag rensa lite i garderoben, ta fram sommarkläder (thank god!) och göra iordning den lite för det är kaos... Beställde lite kläder från HM i förrgår också så måste göra lite plats för de godingarna, bland annat livets brallor! 

 

Igår var det förövrigt motordag i Fellingsbro så vi och Tobbes pappa åkte motorcykel dit! Fyfaaaan, motorcykeln är det bästa jag köpt, någonsin. Fina pärlan. Sen åkte vi en sväng på kvällen också, guld.

 

 

 

 

Jo, hej. Den här bloggen är så jävla sorglig och tragisk så jag vet inte ens. Inte nog med den totalt usla uppdateringen (typ två gånger per år och det enda jag skriver är att den här bloggen suger, vad som hänt sen senast och typ grätgrät) jag har dessutom ett ofärdigt inlägg som heter "årsresumé 2014" plus att det står att jag är 19 när jag fyller 22 (!?) i sommar... Sen kan jag ju faktiskt nämna att jag tänkt ta bort det där jävla inlägget typ varje gång jag varit inloggad och sett det men tänkt "vafan" och skitit i det också att jag tänkt ändra åldern men fattat noll av alla jävla koder så jag tröttnat och tänkt samma tanke. Så det får vara så okej?! Min mamma är förresten 23 (47) enligt henne. 

 

Så vad gör jag en uuuunderbaaar dag som denna, söndag. Jo jag sitter hemma, har ångest att jag inte jobbar idag, diskar, pluggar lite insulin och diabetes, har ångest över min ekonomi, har ångest över att jag inte vet vad fan jag vill göra med mitt liv (förutom att leva) ångest över att jag inte har fast jobb, ångest över sommaren hur det kommer bli, ångest över att jag inte räcker till till min familj och vänner och ångest att jag inte får ordning här i lägenheten. Ska jag sammanfatta dagen med ett ord blir det nog ångest, så in i helvettes mycket ÅNGESTTTT.

Fyfan alltså. Det känns liksom som att jag drunknar, klumpen i halsen försvinner aldrig och att jag är så instabil en människa bara kan bli. Det känns ännu jobbigare när jag inser det, även om jag haft ångest och panik sen jag var 16. Jag borde lärt mig, lärt mig hantera det och att jag kommer få leva med det. Men min hjärna har en tendens att sträva iväg så jävla lätt, långt bort, vilket bara gör det ännu jobbigare.

 

Det finns så mycket jag vill, som jag vill vara duktig på. När jag tänker efter nu på vad jag verkligen tycker att jag är duktig på, kommer jag på noll saker. Vad är jag intresserad av? Hmmm, inget? Har jag någon hobby ens? Nope. Allt jag tyckte om och gjorde förut ger mig bara ångest idag. Foto? Nej det kan jag inte. Redigera? Vad?
Men det är ju jag som begränsar mig själv hela tiden, och jag måste verkligen arbeta på det, jag vet det. Men jag tycker det är så jobbigt om folk ska hålla på o bedöma en hela tiden, det känns inte som att man får vara nöjd och stolt över något idag. Antingen skryter man och trampar någon på tårna eller så tycker folk att man suger. Jag vet inte, det är jobbigt att jag har börjat bry mig så mycket över vad andra tycker. Jag vet inte ens när det blev så, även om det följt mig genom livet länge. 

 

En sak jag skulle vilja göra, som jag tänkt på länge, är att skriva. Typ noveller, dikter och korta texter. Har några liggandes som jag skrev för mer än ett år seda, som jag faktiskt är rätt så nöjd med. Men vad fan ska man göra med dem? Vart kan man nå ut till folk, vart ska man söka sig? Jag tror ju inte direkt min blogg är en bra portal att använda mig av. Det behöver vara något nytt, fräscht, där folk finns. Folk som inte dömer så hårt, för det är grejer som ligger om hjärtat. Det är liksom rent. Från mig. Djupa tankar och sånt. Men jag vet inte. 

 

Det är så jobbigt och energisugande att leva i en jävla berg-och dalbana. Ena stunden mår jag galet bra, ingenting kan stoppa mig och jag kan göra ALLT. Nästa stund ligger jag på bottens botten, det går inte att komma längre ner, och tvekar på ALLT. Det finns inget jag kan göra som muntrar upp mig, det är ett enda mörker och jag ser ingen utväg. Sen vänder det igen. Någon som känner igen sig? 

 

Jag tatuerade mig för några veckor sedan, byggde på lite mer rosor på handleden. Älskar det. Ska fan bli en ros, blodröd och vacker. 

 

Men en positiv sak är att jag börjat övningsköra motorcykel på riktigt. Fyfan vilken jävla känsla och frihet, jag älskar det. Nu ska jag bara ta det där kortet och köra in i solnedgången. Vilken dröm. 

 

Ha det bäst vänner, det är vår i luften. 

 

Eller ja, ni två som läst det sorgliga jag kallar för min "blogg" de senaste dagarna. Hej *vink*

 

Ja, var fan ska jag börja? Vad fan ska jag säga? Börjar med att shit va saker hänt sedan april då vi senast hördes av! Kan väl typ slänga upp de tre "viktigaste" eller ja, betydelsefullaste. 

1. Jag har blivit sambo, med min underbara Tobias. För två månader sedan flyttade vi in i vår första gemensamma lägenhet (en frickin´ 3,5a på 89 kvadrat!?) Så skönt att kunna röra sig, andas och leva på riktigt istället för gamla lägenheten, stor som en skokartong. Det var ju perfekt när jag bodde själv, men sen blev det lite trångt när Tobbe flyttade in. Jag hade liksom båda garderoberna samt 3/4 av stora byrån till kläder och han hade en låda. Panik. Men det var mysigt ändå och jag ska inte ljuga, jag saknar det ibland när jag tänker tillbaka. Men att ha plats och något "riktigt" väger ändå mer. Nu är vi på riktigt. 

 

2. Jag har sagt upp mig från mitt jobb, där jag varit i snart exakt 2 år. Den 9 december gör jag min sista dag (förutsatt att allt går som planerat!) och sen börjar jag som personlig assistent istället. Något helt nytt och annorlunda från städjobbet, shit. Men det känns så jävla bra. Jag har inte trivts på mitt jobb sen i början på sommaren av många orsaker och nu känner jag mig helt less på det. Tre veckor kvar, det är fan stört. 

 

3. Har ändrat kost helt och låtit en naprapat knäcka varenda led i kroppen på mig, fyra gånger nu. Ja var ska jag börja här. Kan berätta en ganska tråkig och jobbig grej, att jag inte längre är vegetarian. Och detta är pågrund av hälsoskäl, det skär fortfarande i mitt hjärta att det inte funkade för min kropp men hälsan går före. Sen jobbar jag för miljön på andra sätt, vilket känns bra ändå. Så alltså har jag ätit kött i lite mer än en månad nu. Jag var vegetarian i exakt ett år, på dagen till och med (tecken???????) Kosten har väl också ändrats så att vi äter AIP (autoimmunpaleo) och ska gå över snart till "vanlig" paleo. Pallar inte förklara mer än att äta så ren mat som möjligt(ekologiskt) och undvika socker, mjölk och gluten. Ja man kan fortfarande äta mat som inte innehåller det, jag lovar. Det var väl väldigt stort och jobbigt om jag ska vara ärlig. Men det är skönt att Tobbe hängde på det här också, och att han mår bättre av det också. 

 

---

Jag vet egentligen inte vad som fick mig att gå in på bloggen och skriva det här inlägget, efter alla månader. Jag tror att jag bara behöver skriva av mig, som vanligt. Det har hänt förr. Det är ganska skönt att ha bloggen ändå, som en dagbok där man enkelt kan gå tillbaka och bara minnas. Jag läste de 5 senaste inläggen innan jag började detta och jag fick nästan tårar i ögonen. Fan va mycket som har hänt, 2016 you did me good! Även om det varit en jävligt jobbigt år på olika sätt är jag så jävla tacksam att jag träffat Tobbe. Han ger mig så otroligt mycket och jag är verkligen mig själv med honom, och det har jag varit ända sen dag 1. Jag har aldrig känt att jag behövt ändra mig, gilla vissa saker och bete mig speciellt inför honom. Tror jag är mig själv för första gången på flera år. Att en människa kan komma in i ens liv sådär och allt bara blir så jävla självklart. Jag är inte lika rädd längre, fan jag har flyttat, köpt motorcykel (just ja!) sagt upp mig från jobbet och kastat mig ut i livet sort of. Så jävla orädd ibland och det är så skönt att veta att han finns där, alltid. Hur det än går. Jag älskar honom. 
Hjälp, lyssnar på Open your heart med Jill Johnsson och ba tokbölar atm, yeeeeey. Det är så häftigt att tycka om någon så mycket. 

 

Okej, innan någon kräks på allt puttigull (btw så kan ni dra isåfall, mina känslor matters!) byter jag väl spår här. Förra helgen tog vi en mini-weekend ner till Tuna och deras stuga, bara Tobbe och jag. Torsdag till söndag stannade vi, åt god mat, kollade på film, mös under värmefilt i kylan och gick promenader. Fyfan va jag mådde bra och levde då. Hade med kameran och tog en hel del fina, om jag får säga det själv (ja) bilder på bland annat himlen och den underbara naturen där nere. Tänkte kolla igenom dem lite nu och redigera lite, vem vet kanske lägger upp några här. 

 

Nej ja men hej. Nu har jag nog spytt ur mig allt jag behövde, hoppas jag. Antar att vi ses när vi ses, eller ja hörs. Ha det bra, lev livet och le. 

Har nog inte varit mig själv sen september förra året när jag tänker efter, då innan jag blev sjuk i flera månader. Det känns liksom inte som att jag aldrig återhämtade mig från det, aldrig blev mig själv igen. Jag känner inte igen mig själv, min kropp ibland. Och det är så frustrerande så jag bara vill gråta. Min ork är som bortblåst, motivation har jag inte haft på månader, min positiva inställning och mitt lugn finns ingenstans. Istället känner jag mig stressad 24/7, är osäker på mig själv, som att jag långsamt håller på att kvävas. 

 

Blev sjuk och var hemma för två veckor sen och på det åkte vi till Sälen för en veckas skidåkning. Tobbe följde med ett par dagar, vilket var kul. Synd bara att han var tvungen att åka hem för att jobba, men då fick jag i och för sig lite kvalitétstid med familjen. Kändes bra och välbehövligt med lite semester, få vila, slippa stress och bara ta det lugnt. Det jobbiga är ju när det är dags att gå tillbaka till verkligheten, när alarmet ringer på morgonen efter och man vet inte vart man är ens. Som tur är hade jag sovmorgon så jag behövde inte gå upp innan tuppen.

 

Sitter just nu och äter en tradig sallad med ägg och tonfisk efter ett halvdant gympass. Sprang 2,5km och körde lite ben/mage, men det gick som vanligt. Tungt. Men men, så blir det ju när man inte tränat på ett tag. Bara att bita i det sura äpplet och köra på, det blir ju lättare för varje gång. 

 

Nej nu vet jag inte längre. Ha det bra, tills vi hörs igen. Vänner. 

Förkyld, igen.
Jag har varit hemma sjuk hela den här veckan nu och jag börjar bli så rastlös...! Det känns som att dagarna går utan att jag får något speciellt vettigt gjort plus att det är så jobbigt eftersom jag liksom inte kan träna. Då känns det som att jag går runt och lägger på mig kilon istället, förstår ni hur jag tänker? Eftersom jag bara är hemma. Jag försöker komma på saker jag kan göra för att "förbränna" lite men det går inte så bra, jag dammsög och tvättade igår, soporna behöver inte gås med än och där tog typ mina förslag slut. Jag vill ju inte heller överanstränga mig så jag blir sämre (med tanke på hur det gick senast när jag var förkyld, i mer än fyra månader) Spenderade förmiddagen med att kolla på när Tobbe spelade tvspel sen åt vi "brunch" innan han åkte till jobbet. Sen dess har jag typ kollat Youtube och målat i min mindfullness målarbok. Nu håller jag på och försöker rensa lite i mina lådor och flyttar runt en massa i lägenheten. Kastade en massa gammalt smink som jag haft sen typ högstadiet, vilket var ett tag sedan men som jag bara inte haft hjärta att kasta. Ekonomisk eller så har jag bara svårt att kasta fullt fungerande saker. Antar att jag fick lite nog nu, bara jag inte ångrar mig sen haha. 

 

Jag tror att jag tänker så mycket på just "lägga på sig kilon" och just det eftersom jag inte tränat ordentligt på ett bra jävla tag, det börjar sjunka in nu och jag är rädd för att inte få på mig jeans en dag. Vi har unnat oss en hel del också de senaste veckorna men då har jag ju liksom jobbat och jag rör mig ju jättemycket på jobbet, men nu när jag bara går hemma tänker min hjärna att jag ska vakna upp 20kg tyngre bara sådär. Vill verkligen komma igång med träningen ordentligt igen när jag blir frisk sen, nu har jag "slappat" alldeles för länge. Behöver bara få mig en skjuts med motivationen, som verkar vara som bortblåst. Har inte känt mig som mig själv sen jag blev sjuk då i september. Och det gör mig galen. 

 

Annars? Inte mycket, Tobbe jobbar kväll den här veckan så vi har bara setts en snabbis på morgonen och sen när han kommer hem vid typ 12 på natten. Oftast har jag redan legat däckad då och orkar bara säga hej. Men på fredag åker vi till Sälen med min familj, vilket ska bli jättekul och mysigt. Ska bli skönt med lite semester också, vila upp sig lite! 

 

Nej vänner, nu ska jag fortsätta här, kanske göra mig en kopp te och spela lite ps3. Ha det bra, så hörs vi!

En månad har gått, och vad har hänt? Massor, typ.
Vet inte riktigt var jag ska börja. Har klippt av mig håret helt spontant en onsdagskväll. Syrran kom hem för ett par veckor sedan, helt i ett stycket vilket kändes riktigt bra. Mamma har fyllt år och det firade vi med att äta mat. Jag har äntligen köpt mig en ananas-lampa, den är brutalt fin och passar som handen i handsken hemma hos mig. Den största förändringen är väl att jag faktiskt träffar något just nu, och som typ blivit inneboende här. Surprise va, och jag som skrev för ett tag sen att jag var så trött på singellivet och ville dejta, här sitter jag nu med världens goaste kille. Dock är han på jobbet just nu och kommer inte hem förens ikväll, men han finns. Och har "bott" hemma hos mig i tre veckor. Ojoj vad som kan hända på en månad. Sen att allt kan gå så jäkla fort, vi båda är nog lika förvånade över hur vår situation ser ut, hur normalt och bra allt känns. Det trodde jag inte. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser på honom, känner pirret i magen och spricker upp i det största leendet. Ibland kan jag in hålla mig heller utan våldskramar honom och bara känner lyckan spridas i hela mitt blodomlopp. Så det är såhär det känns att vara kär. 

 

Annars då? Har precis betalat lite räkningar, kollat av min ekonomi och blivit så taggad inför sommaren då vi förmodligen ska iväg på semester till Grekland över min och Sophies födelsedag, om allt går som vi vill. Håller tummarna, för den här kroppen och knoppen behöver lite värme och sol snarast. Kommer tyna bort här annars, bli en liten fläck på golvet. Som tur är har ju vädret blivit lite bättre, man ser solen mer och mer och värmen kommer smygande, sakta men säkert. Jag känner det i hela kroppen.

 

Syrran kom över tidigare imorse med två påsar med kläder hon rensat, och det var ju tur att jag rensade min egna garderob förra helgen (syssla när Han jobbar och man inte vet var man ska göra av sig själv) för jag hittade några riktiga godbitar. Bland annat livets shorts som får mig att känna mig som en barbie från the 50´s. Även en fin röd je ne sais quoi som jag ser mig själv i när jag går upp på morgnarna och gör kaffe. Fint. Plus en massa annat basic kul. 

 

Lite senare ska jag hem till mor & far för traditionella leta-ägg-thingy och sedan iväg på lite middag med bekanta. Kvällen blir väl lugn, ska mysa lite med Han som ska upp imorgon bitti igen. 

 

 

 

 

Det är redan månad tre på det här året och jag får typ panik för att det går för fort!
Ända sen jag slutade skolan och började jobba på heltid känns det som att tiden går typ 3x så fort som i skolan, där det kändes som att ett år var en evighet. Nu känner jag mest att jag behöver börja planera julklappar och typ min 40 årsfest... 

 

Förresten hade jag en supermysig helg som jag spenderade med både vänner och bror. Som jag sa så blev det bastu- och spelkväll i fredags med Sophie, Anton och Tobbe och vi hade svinkul. Det slutade med att vi gick och la oss vid halv sju på morgonen efter att ha bland annat spelat Alias, Med andra ord och Diamanten. Man var ju inte jättepigg när man vaknade dagen efter om jag säger så! Därför blev det en väldigt lugn lördag, blev lite läsning på altanen och sen tränade jag i mammas och pappas gym. Vilket får fem av fem toasters av mig, kanonkul. Har fan fortfarande träningsvärk efter det haha. 
Söndagen hängde jag i soffan och senare på kvällen åkte jag med Sophie, Anton och Tobbe på geocatching äventyr! Vi var i en gruva och sen i en gammal ruin av en borg där det ska spöka. Det var så jäkla kul, funderar på att börja med det lite oftade när det blivit bättre vårväder! 

 

Mina planer för resten av dagen ser ut som så att jag eventuellt ska beställa lite smink från Cocopanda, diska och sen ska jag ta mig en lång dusch, tvätta håret och försöka lägga mig och läsa min bok, som förresten är superbra! Tänkte gå och träna idag men jag är inte säker, jag vill ju komma igång ordentligt igen med träningen men jag känner mig fortfarande inte helt 100 och har liksom ingen ork till att träna.. Det var ju skönt att träna i helgen men det var ju hemma så det var ju smidigt. Förhoppningsvis känner jag att jag kan träna imorgon annars blir det inte förrns nästa vecka eftersom jag åker till Sälen på torsdag. Dock kan det ju bli en och annan promenad, joggintur och skidor under helgen men det får vi se. Ska packa träningskläder iallafall! 

 

Hääääärliga måndag, äntligen här som jag längtat. 
Nej men min måndag har faktiskt varit jättebra även om helgen är slut. Hade en väldigt lugn dag på jobbet, dock var det lite trafikolyckor som ställde till det lite för oss men inte så farligt, plus att vi slutade runt tolv vilket var superskönt. Därför passade jag på att åka hem till mamma och pappa en sväng och tur var väl det för deras löpband de beställt hade kommit så jag fick hjälpa till lite när de skulle bygga ihop det. Perfekt med ett eget hemmagym, hoppas jag är frisk till helgen så jag kan testa lite när jag "flyttar" hem! 

Sen jag kom hem har jag mest kollat Youtube, målat lite i min målarbok, städat, rensat, diskat och fått upp den sista hyllan i köket. Det är så mysigt och hemtrevligt nu så jag är jättenöjd! Tror att det var det som behövdes här inne, lite hyllor så det inte ser så tomt ut. Perfekt också när man får plats med ljus på, det gör det ännu mysigare. 

 

Just nu håller jag på att slänga ihop lite mat, blir pasta med någon slags "köttfärs"sås med mycket krydda och mycket vitlök. Hoppas på att det blir gott. När det är klart, vilket är alldeles strax, ska jag dra på lite That 70´s Show sen duscha lite snabbt och hoppa i säng. Läste i min bok igårkväll innan jag somnade för att varva ner lite och nu börjar det hända lite i boken så är ganska nyfiken på att läsa vidare. Boken är en av de jag beställde förra veckan och heter Vi måste sluta ses på det här sättet och än så länge kan jag verkligen rekomendera den!

 

Ja, bra start på veckan så nu hoppas vi att resten forstätter likadant. I helgen ska jag som sagt till mamma och pappa och vara hus- och hundvakt och då står eventuellt bastukväll på schema och sen bio med brorsan. Mysigt! 

Just nu sitter jag hemma hos Daniella i hennes soffa och vi kollar igenom våra bloggar. Helt sjukt att jag haft den här bloggen i 6 år?! Vad mycket vi gått igenom och hur många helt ointressanta och extremt tråkiga inlägg jag gjort... Plus alla fula "bildbomber" med helt sanslöst fula bilder på 250st blommor med halvtaskig färg, tagna med min lilla rosa digitalkamera. Men, det var där och då mitt intresse för foto föddes. Så kan det gå, alla börjar någonstans. Se vilken fotograf jag är idag liksom, skämt åsido.
Vi hittade nyss en gemensam blogg vi gjorde 2013, med tre inlägg, alla gjorda av Daniella. Jag glömde bort den. Bra Sara!

 

Min lördag har varit ganska lugn, vaknade sent och åt frukost. Sen har jag kört mormor och morfar till en buss, varit en snabbis på Dollarstore och köpt typ hårprodukter sen var jag hos mamma en stund. Kvällen har jag spenderat här. Vi har ätit mat, falafel i pitabröd, och kollat på mello som var bra för en gångsskull! Nu har vi då vandrat längs memory lane. Alltid lika kul, right!

 

Nä ni, det är en dag imorgon också. Godnatt. 

Tiiiisdag, snart är det helg vänner! 
Försöker få lite motivation till att orka till helgen, funkar sådär. Idag har jag varit helt tom på energi, liksom ögonen rullade bak i skallen i bilen på jobbet så trött var jag! Men köpte en påse Gifflar som jag och kollegan delade på så jag blev lite gladare. Alltså Gifflar är nog bland det godaste fikat? Håller ni inte med? Lite degiga, kanel, lagom stora och så kan du äta hur många som helst. Perfekt! 

 

Eftersom jag fortfarande inte känner mig riktigt pigg så blev det inget gym idag heller men jag tog mig ut på en promenad iallafall. Får passa på nu när det är så fint väder ute, solen skiner och det är lite kallt! Gick ut nästan direkt när jag kom hem från jobbet, drog på Den fantastiska resan med Zara och Noel och bara knatade på. Blev en halvtimmes promenad men det räckte nog för kände att jag hade lite ont i knät när jag kom hem, inte bra bra alls... 

 

Ikväll måste jag fan lägga mig tidigare, antingen läsa eller kolla på något lugnt program. Somnade inte förrns efter tolv (!) igår kväll så idag är det skärpning. I need my beautysleep, annars blir jag en beast. Så ska snart hoppa in i duschen, tvätta håret och sen smörja in kroppen. Ha lite tisdags-spa helt enkelt! Är dock lite småirriterad för man inte kan beställa stora burkar med färgbomb på internet, de har bara de små. Vilket är på tok för lite för mitt hår, en sån liten tar slut på typ två användningar... Så måste ge mig in till stan någon dag efter jobbet och köpa mig en burk, suck. Men mitt hår behöver det, all färg har typ gått ur och nu ser det nästan likadant ut som innan jag färgade. Vet inte vad det är för fel på mitt hååååår! 

 

En annan bra grej är att jag blivit mycket bättre på att tvätta ansiktet ordentligt både morgon och kväll! Hittade min "svamp" jag köpte från The Bodyshop för ganska länge sen faktiskt, testade den och märkte skillnad nästan dagen efter. Min hy blev mycket renare, de finnar jag hade försvann nästan direkt och den känns liksom fräschare. Har för mig att jag inte var jätteimponerad när jag köpt den och att det var anledningen till att den mest samlat damm ett tag, men då hade jag något annat billigt märke och rengjorde med. Ja, det var väl det, go me!