Idag är det en typisk höstig dag, regn, grått & ruggigt... Alltså jag älskar hösten, men den är ju som bäst när det är lite kyligt ute men solen skiner. Hade varit skönt att gå en promenad idag när jag är ledig, men tänker fan inte ge mig ut i det här.

 

Istället sitter jag här och läser lite om undersköterske-utbildningar. Ja, ni läste rätt. Sara Jansson funderar på att plugga... Till och med jag var tvungen att läsa om den där meningen, för på riktigt trodde jag inte det skulle hända haha. Men för första gången sen jag tog studenten känner jag mig typ "taggad" på att skriva arbeten och verkligen lära mig något. Sen kanske stor del är att jag är så jävla trött på att vara bara timvikarie och vill ha en tjänst typ ASAP.
Dock så börjar inte kursen förns nästa höst, men då har jag ju ett tag på mig att förbereda mig och prova lite fler arbetsområden inom vård, vilket kanske hjälper mig när man senare ska välja inriktning. Hittills har jag jobbat med bl.a äldreomsorg, personlig assistans, funktionsstöd och nu ska jag också jobba med personer som behöver stöd i vardagen. 
Jag har väl också på senaste tiden insett att jag verkligen tycker om att jobba med människor, inte bara för att det är ett väldigt viktigt arbete men också för att jag tycker att det ger mig något tillbaka. Jag mår bra av att hjälpa andra människor och känna mig behövd. Sen har flera kollegor frågat om jag inte ska utbilda mig för att de tycker att jag är duktig, och det känns väldigt roligt att höra! 

Men samtidigt är jag så jäkla nervös och typ tvivlar på mig själv, att jag inte ska klara det... Jag försöker att tänka bort det och tro mer på mig själv, det är säkert bara nervositet och tanken på att göra något nytt som skrämmer mig lite. För jag har nog lite svårt för förändringar och när saker inte blir som jag tänkt mig, har jag också kommit fram till. Till exempel Jämtlandsresan. När Tobbe berättade att han ville göra det och visade klipp kände jag såklart att det verkade så häftigt och att jag också ville. Men sen kom katastroftankarna och känslorna att jag kan inte göra något sådant, och började liksom dra mig undan lite när det kom på tal. Men sen satt vi där en kväll och hade köpt all utrustning och bokat boende, vilket kändes så sjukt otroligt bara det. Efter resan var jag så otroligt glad att vi hade gjort något som från början bara var en idé och dröm. Vilken känsla! Så jag behöver bli bättre på att jobba på att göra saker jag vill, inte vara en nej-sägare. Som tur är har jag Tobbe som hjälper mig otroligt mycket när jag kommer in i perioder där jag tvivlar på mig själv, och det är jag så glad över. 

 

Annars tänkte jag spendera den här lediga dagen med att pyssla om mitt hår lite, "färga" det och tjoffa i hårinpackning. Kanske ta ett bad och sen plocka disk och städa köket. Sen när Tobbe kommer från jobbet ska vi nog bara ta det lugnt. Men ni får ha det bra sålänge i höst-rusket så hörs vi när vi hörs. 

Och kom ihåg, våga leva. 

Det är nog det häftigaste jag gjort och något jag alltid kommer att minnas. Klyshigt nog kändes det som att jag blev en ny människa efter den resan... Jag behövde verkligen den resan. Nu vet jag att jag kan, jag vet att jag kan puscha mig och jag KAN. Och jag fick uppleva det med den bästa personen jag vet, Tobias min kärlek. 
Det enda jag tänker säga om resan är åk dit. 

 

Förra veckan var så jäkla intensiv. Jag hade inbokade introduktioner på två nya ställen plus inbokat jobb, så jag jobbade 7 dagar... Nu har jag varit ledig två dagar och tagit igen mig. Vi var en sväng på Marieberg igår och sen på Ica Maxi och köpte mat till veckan (blir tacos i helgen!) Just nu håller jag på o tvättar sen ska jag städa lite och slå in paket för Tobis mamma fyller år idag så de ska komma hit ikväll. 

Jaha, vad ska jag skriva nu då? Ville väl mest meddela att jag lever, är hel och ren o glad. För det är jag, riktigt lycklig. Det har varit väldigt jobbigt typ en månad, men det känns verkligen som att allt börjar falla på plats och gå åt rätt håll. Vilket är skönt, att må dåligt är så jävla jobbigt och energislukande... 

 

Men nu måste jag kila ner till tvättstugan! Tjoho.